Löparåret som började så bra med hög kontinuerlig volym, nya rekord och jag nådde mitt mål på Kalmar Backyard Ultra i april. Tar ut mig helt och drar på mig en skada veckan efter.
Hamnar i skadehelvetet i flera månader och allt känns piss. Vad jag än gör så vill det inte släppa men en fysioterapeut leder mig i rätt riktning och i augusti kan jag så smått börja springa igen. Och sedan har jag sprungit regelbundet utan något egentliga avbrott
Även om det inte är särskilt roligt att springa i fem grader och beckmörker, så uppskattar jag varje steg. För inte allt så länge sedan var detta inte möjligt.
Vi får hoppas att det håller i sig för nu blir det mil efter mil efter mil…